thingsfittingperfectlyintothings:

cupcake + trophy
(fit found by stench)

thingsfittingperfectlyintothings:

cupcake + trophy

(fit found by stench)

(Source: jesuisperdu, via rvpx)

(Source: rvpx)

Människor som skrattar är oftast för jävla trevligt. Men inte människor som skrattar ljudlöst. Jag har varit med om det själv ytterst få gånger, kanske bara vid två tre tillfällen har mitt i vanliga fall höga skrikande garv gått över till ett ljudlöst frustande, hulkande. Det är fruktansvärt när det sker. Man ska akta sig för när personer hamnar i det där skrattlösa tillståndet. Man försöker tala sansat “men vafan så kul va det inte, lugna dig, nu är du för mycket”. Men istället fortsätter deras ljudlösa skratt bortom all kontroll och dom glider över i en slags trans. Deras ansikten förvrids till något som bara Samara från The ring kan skapa. Ögonen spärras upp och tänderna blottas. Varenda muskel i ansiktet syns och det ser ut som att något i ögonen snart brister av påfrestelse. Tårar börjar rinna och blandas med svetten från pannan. Hela hållningen på det som förut var en människa som garvar åt en kul grej blir till en krökt, MS-sjuk demon. Om man inte gör något åt saken snabbt så finns bara en sak kvar: SPRING. Spring så in i helvete fort bort ifrån det där vidriga monstret. Fort innan den börjar klättra på väggarna, spy svart gegga och tala italienska baklänges med djävulen själv.

Hahahhahha

Folk som skriver för många ha i ett haha. Dom fascinerar mig. Oftast vill man bara skjuta dom galningarna. Men ibland vill man också bara vara sån. En sån som skriver hahahhaha när man missar bussen eller tog fel på någon viktig tid. 

(via nightmoth)

Hans favoritband är Talking heads. Han opererade näsan för att se ut som David Bowie. Han älskade Paula. Han har inga tatueringar. Nu när jag vet det så kommer han leva lite till, iallafall tills jag dör eller slutar minnas.